Assange och svenskt rättshaveri

Posted on 17 augusti, 2012

2


Tillvägagångssättet vid anklagelserna mot Assange är synnerligen märkliga. Dock är ifrågasättandet av svenskt rättssystem påfallande och avslöjande.
Sällan har väl ett fall av våldtäktsanmälan förefallit så populistiskt och fullt av oegentligheter.

Med tanke på Sveriges historik, där Svenska regeringar medverkat till att på USAs order fånga in och sätta efterspanade på amerikanska plan destinerade till okänd ort, får man förstå Assanges bristande förtroende för svensk polis, svenskt rättsväsende och regering.

Assange har utmanat västvärlden som nu gör allt för att decimera honom. Sveriges makthavare spelar med i det spelet.

A SWEDISH minister has called besieged WikiLeaks’ founder Julian Assange a “coward”, a “pitiful wretch” and a “scumbag”.

Minister Göran Häggströms Twitter som smutskastar Assange borde gå under grovt förtal. I alla händelser visar det på ett politiskt ledarskapsfiasko.

Men låt oss titta på förutsättningarna för en god behandling av Assange i Sverige. De är nämligen inte särskilt goda!

Advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermarks artikel om bristerna i svensk rättssäkerhet som utifrån Assanges perspektiv kan vara förödande, förklarar och försvarar Assanges flykt undan svensk ”rättvisa”.

Även om jag är tämligen övertygad om att detta rättshaveri kommer att sluta i att Assange frias så har Sverige, regeringen och rättsväsendet (Läs Claes Borgström) lyckats gå sina uppdragsgivare till mötes genom att allvarligt försvaga Assange och därmed Wikileaks.

Lapidus/Åkermark tar inte ställning till själva åtalspunkterna enbart till rättsrötan och svagheterna i svenskt rättsväsende.

Jag väljer här att i långa stycken direkt citera Lapidus Åkermark

”Julian Assange har angripit vårt rättssystem på flera punkter. Oavsett om han är skyldig eller inte till sexanklagelserna, är frågan om det finns fog för hans kritik av stort intresse. Det finns alltid en risk att vi som verkar i systemet blir hemmablinda. För bara några år sedan ansåg många till exempel att Sverige inte led av korruption, i dag är bilden en annan. Vi delar Assanges kritik vad gäller bland annat häktningsreglerna, nämndemännen och den slentrianmässiga sekretessen när rättegångar hålls bakom stängda dörrar. Som advokater är det vår skyldighet att se till att dessa fläckar tvättas bort, skriver Jens Lapidus och Johan Åkermark.”

2011 presenterade Juristbarometern den årliga undersökningen med statistik för ”heta” juridiska ämnen och fall. Undersökningen genomförs bland cirka 9.000 jurister i Sverige och publiceras bland annat i tidskriften Legally Yours. Det kanske mest slående i 2011 års resultat var att cirka:

en tredjedel av de tillfrågade juristerna håller med Julian Assange i hans kritik av det svenska rättssystemet.

Från Assanges icke-svenska horisont ter det sig orimligt att han skulle häktas.

”I Sverige häktas i stort sett alla som begärs häktade av åklagare, efter en förhandling i domstol som vanligen tar 15–30 minuter. Inför denna får advokaten oftast inte ta del av underlaget till häktningsframställan förrän några minuter före förhandlingen. Vi anser därför att det råder stor obalans avseende möjligheten att förbereda sig och få så kallat skäligt rådrum i en svensk häktningsförhandling. Det förekommer heller aldrig någon muntlig bevisning i egentlig mening. I England slapp Assange sitta häktad och inlåst 23 timmar per dygn utan kontakt med någon annan än sin advokat, i stället blev det husarrest. Det skall också tilläggas att häktningstiden i Sverige inte har någon formell yttre gräns. Det betyder att en person som inte är dömd kan hållas frihetsberövad på obegränsad tid. Vi företrädde till exempel för några år sedan en kvinna som satt häktad i över tretton månader för att sedan helt frias i tingsrätten.”

Lapidus/Åkermark är därför av uppfattningen att häktning i Sverige används på ett sätt som många andra rättsstater skulle finna främmande. Sverige har också kritiserats av FN:s tortyrkommitté avseende häktade.

Kritiken från Assange går även ut på att 75 procent av domarna i en rättegång i tingsrätt inte är jurister, utan oftast pensionerade politiker.

För en person som Assange förefaller det märkligt att han ska dömas av politiker och inte av jurister. Internationellt sett är nämndemannajusryn en apart lösning på rättens sammansättning…

Slutligen har Assange kritiserat att det troligen blir stängda dörrar vid hans rättegång i Sverige.

Det innebär att medier och andra inte får komma in och lyssna och därmed inte heller har möjlighet att kritiskt granska förfarandet i domstolen. Det är troligt att det blir så, då det är vanligt i sexmål.

I Sverige ifrågasätts sällan denna sekretessbeläggning utan genomförs i det närmaste slentrianmässigt.
Assange menar att hans identitet har läckts till medierna från polisens sida. Även detta är vanligt förekommande i Sverige.
/Slut utdrag ur artikel: Lapidus/ Åkermark (DN 2011-05-05)

När det gäller själva fallet så finns fler märkliga omständigheter som Pär Ström på Genusnytt har redogjort för:

1. Först kan man konstatera att brottsoffren inte anmälde Julian Assange för våldtäkt, utan ringde polisen för att diskutera vad som förevarit. Detta gjorde de efter att ha samordnat sig med varandra.
2. Anhållandet kom blixtsnabbt, utan att polis eller åklagarmyndighet ens försökt höra Assange om hans version av saken.
3. Märkligt nog offentliggjorde åklagarmyndigheten sitt anhållande av Julian Assange, trots att förundersökningssekretessen säger att namnet i ett sådant läge inte ska offentliggöras. Detta satte igång ett jättelikt mediadrev över hela världen.
4. Efter bara ett fåtal timmar tog åklagarmyndigheten tillbaka beslutet om anhållan, trots att det hade fattats på den starkare graden av misstanke. Världen utanför Sverige häpnade.
5. Efter att målsägandebiträdet Claes Borgström (känd som hängiven feminist) protesterade var Julian Assange plötsligt återigen misstänkt för våldtäkt.
6. Enligt uppgifter i utländska medier har de två brottsoffren skickat sms och skrivit Twitter-meddelanden efter umgänget med Assange, där de ska ha skrutit om detta.
7. Julian Assanges advokater ska inte ha fått full information från åklagaren om vad Assange anklagas för och vilka bevis som finns, vilket gör det svårt att värja sig mot anklagelserna.
8. I utländska medier cirkulerar uppgifter om att det ska finnas uppgifter från brottsoffren om att våld i egentligen mening inte har förekommit från Assanges sida. Det leder in på funderingar kring den svenska utvidgningen av våldtäktsbegreppet.
9. Det ska finnas sms-meddelanden som sänts mellan de två brottsoffren där de talar om att gå till Expressen med anklagelserna parallellt med att de gick till polisen, för att optimera effekten.
10. Åklagarmyndigheten ska ha varit ointresserad av ett antal erbjudanden från Julian Assanges sida att vittna via telefon eller på den svenska ambassaden i London.

Sammantaget finns all anledning att misstro Sverige, svensk regering och svensk rättvisa.

Jag hoppas ändå Assange kommer hit. Jag litar trots allt på åklagare, domare och advokater kan göra ett bra jobb.

Hur det än går är Assange allvarligt amputerad.

Börje Peratt

DN, 19 aug. SvD, 20 aug.

Annonser
Taggat:
Posted in: Rättvisa