Hearing om Mellanskarven på Naturvårdsverket

Posted on 2 oktober, 2013

2


Tisdagens (1 okt) fullbesökta hearing på Naturvårdsverket tydliggjorde att en absolut majoritet av de närvarande ville kraftfullt reducera mellanskarven i Norden.

Det var sorgligt att höra yrkesfiskare beskriva hur deras fiskebestånd i stort sett utplånats av detta skadedjur. För att förstå detta måste man nästan ha sett hur den jagar. I flockar om flera hundra driver de in fiskestimmen i vikar så att fisken inte har någon annan stans att fly än upp på land. Mellanskarvsflocken återvänder i några dagar och praktiskt taget utrotar bestånden. På detta sätt flyttar den sedan vidare och lämnar vattenöknar efter sig.

Har man sett hur de också skövlar lekvikar och platser där fisken ska säkerställa en avkomma så inser man att mellanskarven (P.c. sinensis) med sin jaktförmåga och sitt uppträdande är ett skadedjur av värsta sort.

Mellanskarven började häcka i Kalmarsund 1948 och enligt vittnen så var det samma person som tog hit Kanadagåsen som hade ägg med sig från Danmark som han lade ut i hägerbon på ön. Oavsett det är en skröna eller inte så är tidpunkten fastslagen. Det innebär att man inte kan hävda en naturlig tillhörighet även om ornitologerna försöker genom att prata storskarv.

Klart är också att ornitologer ligger bakom den fridlysning av mellanskarven som EU tog i slutet av 1980-talet och som därför fredat fågeln i Europa med katastrofala konsekvenser för fiskebestånd och miljö.

Eftersom fågeln inte har haft en naturlig hemvist i Norden har ornitologerna, här med utredare Henri Engström i spetsen, använt sig av en retorik i avsikt att förvilla. Istället för att använda skadedjurets rätta namn mellanskarv sinensis för man in den under skarvstammen som helhet. Ett sätt att ytterligare förvirra som Engström använde under hearingen var att ta upp att norrmännen minsann nu funnit att Storskarven, populärt atlantskarven eller P.c. carbo som latinsk namn, kanske kan indelas i ytterligare en underart. Men den fågeln har aldrig varit något problem och skulle välkomnas på något av sina sällsynta besök i Norden.

Det som särskiljer kinesiska mellanskarven sinensis från alla andra skarvar är just hur den häckar, jagar och sprider sig. Den är en invasiv art som kraftigt påverkar miljön och decimerar både fiskebestånd och möjligen också andra känsliga fågelarter som nu i stort sett försvunnit. Henri Engström lägger då ut en dimridå om att vi har fler svanar och örnar idag. Projekt örn är en långsiktig kraftsamling för att rädda denna fågel och här ska absolut inte mellanskarven framhållas som anledning till dess tillväxt vilket ornitologer gärna gör.

Naturvårdsverkets uppgift från regeringen är nu att säkerställa en långsiktig livskraftig population av ett skadedjur. För att undvika missförstånd ska mellanskarven inte jämföras med vargen som har en naturlig tillhörighet i Norden och som går att hålla under uppsikt. Här skulle man också med enkla medel kunna skydda sina tamdjur. Den kinesiska mellanskarven har en förmåga att föröka sig som gör den extra farlig för miljön.

Ålands landskapsregering skriver i en rapport:

”Det är den extremt snabba populationsökningen som är grunden till dagens skadesituation. År 2003, då handlingsplanen för hantering av skarvbeståndet i landskapet togs fram, fanns i princip inte några skador av skarv. Problemet är att en stor del av påverkan är svår att verifiera då skadorna är dolda i form av bortskrämda och uppätna fiskar. Det torde dock stå utom alla tvivel att skarven hotar återväxten hos ekonomiskt viktiga fiskbestånd och att skadan är att betrakta som allvarlig.”

Denna krassa verklighet synes det mig att en svensk myndighet inte skulle klara av att presentera präglad av ornitologernas förvillelser. Jag fann det också märkligt att Naturvårdsverket inte tog tillvara på tillfället att sätta ut sina medarbetare i de olika diskuterande grupperna om inte annat än som observatörer. Istället fick de i uppgift att sätta sig i en egen grupp. Märkligt då de kan ordna sådana träffar varje dag. Mest naturligt hade i så fall varit en sådan träff direkt efter hearingen. Man vill heller inte tillställa mötesdeltagarna de noteringar från inläggen som gjordes av ”sekreteraren”. Varför blir inte detta protokoll offentligt? Det går mot principerna för en offentlig hearing.

Nya Guidelines från EU
EU har nu börjat inse att man är orsaken till en växande naturkatastrof och det är endast ornitologer med tunnelseende som fortsätter försvara mellanskarvens boplatser. Ornitologena har också myndigheternas öra och de vägrar använda rätt terminologi. Vilket gör att myndigheter som Naturvårdsverket och även Havs- och Vattenmyndigheten bidrar till den förvirring som ornitologerna med Engström som förebild sprider.

En närvarande ornitolog förde fram att skyddsjakt skulle få förekomma från september till februari. Då befinner sig de flesta mellanskarvar i södra Europa. Vilket han naturligtvis visste.

Den glädjande rapporten om att mellanskarvpopulationen minskat i Kalmarsund fick sin förklaring. Där pågick skyddsjakt fram tom 15 april. Det var den månad då mellanskarven återvänt som flest fåglar sköts. Naturvårdsverket gavs inte heller möjlighet att överklaga länsstyrelsens beslut om denna skyddsjakt (Artikel i Västerviks tidning). Så visst minskar mellanskarven vid avskjutning något som Engström med följe påstår att den inte gör. Istället påstår man att fågeln ökar. En logisk kullerbytta som motsägs av att fågelns möjlighet att expandera länge hölls under kontroll genom just jakt.

Eftersom mellanskarven häckar under så lång tid och lägger nya ägg om de förlorar alla ägg anser man inte att jakt ska få förekomma under den tid den uppehåller sig här. Men med tanke på de omfattande skadorna som djuret orsakar sommartid måste djurets närvaro minska till ett minimum. En drastisk men antagligen helt nödvändig åtgärd är att förstöra alla dess boplatser norr om Kalmarsund och i alla insjöar. Får den fäste sprider den sig snabbt vidare.

Naturvårdsverkets uppgift att lägga fram en plan för fågelns ”livskraftiga population” i Sverige borde istället vara att säkerställa fiskebeståndet och miljön här. Yrkesfiskets överlevnad borde dessutom gå före skadedjurets.

Naturvårdsverket tidigare hearing från 2006 gav inget resultat så förväntningarna på myndigheten är inte särskilt stora. Som en deltagande yrkesfiskare sa:

”Ska vi träffas här igen om 20 år på en hearing som handlar om att restaurera alla förstörda vatten och fiskebestånd?”

Jag försökte tydliggöra att myndigheten heter Naturvårdsverket och inte ”Ornitologverket”.
Henri Engström förde fram önskemål om att bilda en grupp för att prata ihop sig, han fick inget gehör för det. Förtroendet för denna ornitologgrupps avsikter är kört i botten. Huruvida Naturvårdsverket kan upprätta ett förtroende får resultatet av kommande förvaltningsplan visa.

Börje Peratt

Annonser