Sharia: En annorlunda tyranni

Posted on 8 september, 2014

1


Peter Worthington skrev 2011 en artikel om Libyens nya sharialagar ”Libya’s Sharia Law: A Different Kind of Tyranny publicerad i Huffington Post Länk

Jag har översatt den 2014 då dess historia kan överföras på Syrien och andra länder som nu med hjälp från väst gör sig av med sekulära regeringar.

Det är inte vad man skulle kunna kalla en uppmuntrande start för demokrati i det nya, frigjorda, av-kadaffierade Libyen.

Deklarationen från interimsledaren Mustafa Abdel Jalil – en före detta justitieminister under Gaddafi – har sagt att islamiska sharialagar nu kommer att ligga till grund för lagstiftningen då Gaddafi är borta.

Sharia omfattar mer än religion, och är involverad i alla aspekter av islamiska livet – äktenskap, politik, kost, sociala relationer, you name it.

För kvinnor är sharia hård, och inte bara på grund av könsstympning. Kvinnor är officiellt sämre. De är till och med skyldiga när de våldtas. Vid extrema nivåer, medför sharia straff som är barbariska och oacceptabla i ”civiliserade” länder. Hit räknas hedersmord.

Stening till döds för äktenskapsbrott – om en bekännelse kan tvingas fram från den anklagade parten, man eller kvinna, eller om man kan leta fram fyra män som bevittnat äktenskapsbrytaren.

Islamiska praxis med fyra fruar var under Gaddafi otänkbart. Nu har polygami återvänt i stor stil. ”Varje lag som bryter mot sharia är ogiltig,” förklarar Jalil.

Hur går detta ihop med att stärka rättigheterna för kvinnor, som inte har samma arvsrätt som män under sharia?

Apostasy – byte av religioner, eller att överge islam för kristendomen – är ett brott enligt sharia, belagt med dödsstraff enligt vissa islamiska regimer.

Försök har gjorts för att införa sharia i demokratiska länder [så även i Kanada]. Ontarios liberala regering tycktes villig att införa en begränsad form av sharia, tills högljudda protester från upplysta islamiska källor övertalade regeringen att tänka om.

Ontario blev varnade för att även en utspädd form av Sharia skulle användas som propaganda av extremister, och vara en kil för nästa fas. Ontario backade.

Storbritannien tillåter sharialagar i vissa fall, men inte utan kontrovers. Uppbackad av ärkebiskopen av Canterbury, infördes sharialagar 1996 i fem centra för muslimska familjetvister, (London, Manchester, Birmingham, Bradford och Nuneaton). Sedan dess finns ungefär 80 shariadomstolar spridda över hela landet, som handlar i hemlighet, i moskéer, bakom stängda dörrar, utan några oberoende vittnen. Praxis är utbredd med anklagelser om hot och diskriminering.

I skilsmässor, tillhör alla manliga barn över sju maken, oavsett omständigheterna.

Brittiska parlamentsledamöter har hävdat att det bör vara en lag, som gäller alla medborgare. Sharia leder till påtryckningar och hot, där kvinnor kan vara rädda för att klaga eller kräva brittisk rättvisa istället för sharia.

Libyen påstås vara annorlunda. Just nu [2011] visas det mycket glädje över tillkomsten av demokratin. Men verklig demokrati och sharia är oförenliga, trots Jalils försäkringar om att Libyen kommer att bli en ”moderat” muslimskt land.

Titta på några islamiska länder som prenumererar på sharia: Afghanistan, Iran, norra Nigeria, Jemen, Saudiarabien, Sudan. Och nu Libyen.

Även Jalil kan vara måttlig, det finns en virulent islamistisk fraktion i Libyen som har kopplats till al-Qaida i det förflutna, och som en politisk kraft för framtiden.

Oavsett framtiden, är det inte precis lugnande – trots att premiärminister Stephen Harper har pantsatt (lovat) Kanadas stöd för den nya (Libyen)regimen.

Text: Peter Worthington
Översättning
Börje Peratt
(Sharia-helvetet på jorden)

Annonser
Posted in: Sharia