Magdalena Andersson ibland ska man bara vara tyst!

Posted on 5 december, 2014

1


I rådande situation då Socialdemokraternas ord står mer i rampljuset än någonsin kallar finansminister Magdalena Andersson pariapartiet Sverigedemokraterna för fascistparti och därmed indirekt alla dess väljare för fascister.

Det låter som ett utbrott i vredesmod och besvikelse över att Alliansens gjorde sig beroende av SD för att kunna ta chansen att ta över och regera vidare. Visst var det en korkad idé från Alliansen underblåst av en uppjagad KG Bergström som dömer Löfvéns beslut om Nyval som desperat. Nej du Bergström, man ska inte klippa kattens svans fler gånger. Löfvéns beslut var det enda rimliga.

Expressens nya rabiata kampanj mot S ursäktar dock inte att S gör rabiata utfall mot SD. Ibland ska man bara vara tyst och räkna till tusen om det krävs.

Alldeles oavsett vad SD har för ursprung så råder det ingen tvekan om att partiet har ställt upp en nolltolerans och kämpar med de mörkare krafterna. De som glider över gränsen av ickeaccepterade uttryck och beteenden utesluts. Åkesson och kärnan av SD har uppenbarligen varit mycket bestämda på den punkten.
Om det är en strategi för att sedan kliva ur fårakläderna och visa sitt rätta ansikte kan vi idag omöjligt veta.
Men en sak torde vara tämligen säker. En stor del av väljarna har hos SD funnit svar på frågor som alla andra hymlar om. Hur många som har missnöjesröstat på SD för att deras egna partier inte tagit tag i besvärliga frågor kring asyl och immigration kan vi inte säkert veta men det är nog en ansenlig del i tillströmningen. Hur övriga partier väljer att i framtiden ställa sig i frågan är en sak den akuta står för dörren eller har snarare rämnat porten till Sverige.

I dagsläget rör det oförmågan att kombinera en rimlig och praktisk hantering av flyktingvågen och på ett medmänskligt sätt ta hand om strömmen av människor från vedervärdiga omständigheter. Flera som kommit hit har nu ångrat sig och sagt att de har hamnat ur askan i elden. Sverige erbjuder således möjligheter men också usla flyktinganläggningar med vidriga omständigheter. Idealister, Röda Korset och kyrkan gör nog vad de kan för att hjälpa de nödställda men det räcker inte.

Är det så att riksdagens ledamöter lever i en ljusblå värld okunniga om det som pågår och inte förstår konsekvenserna av öppna slussar men alldeles för lite resurser att klara av tillströmningen? Kan man se det som arrogans mot en överbelamrad mottagningsapparat och socialarbetare som går in i väggen? Hur som skrämmer det delar av invånarna att nyanlända strömmar till och i vissa fall dominerar befolkningsinslaget i byar. Då vänder sig allt fler till det enda riksdagsparti som vill åstadkomma en rimligare lösning. Det är inte fascism utan immigrations- och socialpolitik.

Med dagens naiva riktlinjer tvingas Migrationsverket och kommunerna lösa anstormningen utan att ha resurser för det. Konsekvensen har blivit en fullständigt förkastlig hantering där entreprenörer/lycksökare jagar utdömda lokaler för en flyktingmottagning som inte ens är värdig för djurhållning.

Vad det svenska folket vill se nu är vilka partier som har förmåga att bryta mönstret. Magdalena Anderssons utbrott vittnar inte om det.

Börje Peratt

Annonser