Organiserat gatutiggeri är samhällsdestruktivt!

Posted on 21 december, 2014

4


Moralen kring tiggeri och moralen kring att hjälpa en människa i nöd har provocerats rejält av det organiserade tiggeriet där en folkgrupp romer från Rumänien rest till Sverige och spritt ut sig i flera städer för att sätta sig ned och utöva tiggeri som en livsform.

Jag har liksom många andra reagerat mot detta och då fått på mig ett antal beskyllningar om bristande medkänsla. Emedan jag hävdar motsatsen det är inte humanism att acceptera tiggeri som en livsform i ett samhälle som ska hävda sig vara utvecklat, välorganiserat och omhändertagande.

Det har också antytts att flera av de som är handikappade mer eller mindre rekryterats och placeras ut av ”bossar” som sedan tar de pengar de samlar in. Här kan trafficking (människohandel), slaveri, kidnapping,  vara tillämpliga begrepp för det som sker. Motivet för sådan trafficking är endast relevant om det finns pengar att tjäna.

Låt oss titta på en del av argumenten för att bistå tiggare:

En person som kritiserade mig nämnde emigrationen till Amerika. Varför emigrerade svenskar till Amerika? Svaret blev att de lämnade Sverige i en nödsituation för att ta chansen att bygga sig en ny framtid. Svenskar som emigrerade till Amerika la sig inte på gatorna och tiggde utanför butiker för att överleva. De byggde en ny tillvaro.

Problemet med romska tiggare från Rumänien är också hur rumänerna behandlar denna folkgrupp. Den rumänska staten tar inte emot hjälp som villkorar en egen insats. EU-stöd för romska tiggare tas inte emot i Rumänien (SR). Här fastnar EU:s miljarder till romerna (DN).

De tiggare som har kommit hit i organiserad form och spridit sig utanför ingångar och på fotgängartrafikerade trottoarer har en livssituation i sitt hemland som inte är acceptabel och där den rumänska statens tillkortakommande är både sorglig och utmanande.

De rumänska romerna har en livssituation hemma som är så usel så allt annat är bättre. Men vår beredskap för att hantera detta är också minst sagt urusel. Effekten blir att de breder ut sig och finner vägar och att allt fler kommer där de möter minst motstånd. Man skulle kunna kalla det invasivt då omständigheterna kring dessa vedervärdiga levnadsformer orsakar sanitär olägenhet som sprider sig utan något hinder.

Men är detta systematiska och inlärda tiggeri ett ansvar för det svenska samhället? När inga andra länder tar emot dem kommer de till Sverige. Den så utbredda svenska populistiska rädslan för att agera fel blir nu självdestruktiv.

I en artikel i SvD skriver folkpartisten Lotta Edholm: Rumänien sviker sitt ansvar för romerna. Samtidigt skriver hon att Stockholms Stad gör sitt bästa för att ta hand om dem som kommer till Stockholm.

Svenskar har gjort sig kända för att vara ett generöst folk. Vi skänker till välgörenhet och vi deltar i insamlingskampanjer. Att acceptera den situation som det organiserade tiggeriet har orsakat kan få motsatt verkan. Människor trubbas av och förlorar känslan av sympati för utsatta. Krymplingar som sitter med nakna skuldror eller visar handikappade nakna lemmar i vinterkylan blir inte bara vämjeligt det väcker ett obehag över att en desperat människa förnedrar sig och gör allt för att manipulera fram medkänsla.

Vad är det som gör att denna grupp blivit så utsatt och förföljd och vad har det orsakat för självuppfattning och tro på att klara sig med ärliga medel?

På 60-talet fanns det en vilja att försöka förändra deras livssituation i Sverige.
Det var några tjänstemän som rekryterades och som gick in med gott uppsåt för att bistå dessa grupper i Sverige. Insatsen lyckades ganska bra och några romer blev framgångsrika författare, artister och yrkesverksamma inom industri och teknik men återigen så var det en grupp kvar som inte förmådde sig till att utbilda sig eller lära sig ett yrke. Det fanns också en inbyggd motsättning mellan det etablerade och den egna gruppen. Det fanns efter århundraden av förföljelse en djup misstänksamhet mot myndighetsfolk och en rädsla för att förlora samhörighet och egna värderingar. Men med tiden och med nya generationer har det skett en förändring. Dessa idag stolta ättlingar till ett folk som drev runt i husvagnar och tält måste uppleva av motstridiga känslor inför det öde som drabbar de rumänska romerna.

Något som påminner om detta 60-tal i Sverige upprepades hösten 2014 i Göteborg i en enskild insats där en grupp rumänska romer kom att befinna sig på samma plats med andra hemlösa under en hjälpinsats med utdelning av förnödenheter. Romerna tog över och skrämde bort alla andra hemlösa och betedde sig sedan mycket illa mot hjälparbetarna.


Kaos när hemlösa skulle få kläder – “Tiggarna tog allt som fanns”

”Linda bestämde sig för att hjälpa till att samla in kläder och annat som hemlösa människor kan behöva. Det är inte första gången hon engagerar sig för utsatta människor och även hennes dotter som idag är fjorton år gammal hjälpte till … Hon säger att hon aldrig varit med om något liknande. I normala fall brukar hemlösa människor visa stor uppskattning för att man hjälper dem, men enligt Linda var det en ny situation hon aldrig upplevt tidigare.

– När vi kommer fram till tältet ser vi bara romer och tiggare … Det fanns inte en svensk hemlös i tältet vad jag kunde se. Ganska direkt knackar någon på min axel. Då hade någon redan börjat dra ut kläder ur min påse, innan jag ens hann lämna in det i tältet.

– När vi hade lämnat in grejerna gick vi utanför och bara tittade. Vi var chockade. Där stod män och kvinnor, de gapade, drog i kläder och kallade volontärerna för rasister… De tog så mycket de kunde, av både mat, kaffe, lussekatter och kläder. De samlade kläder och grejer vid en bänk, till slut kunde man knappt se bänken av alla grejer de tog… – När jag sa till dem att grejerna skulle räcka till alla blev jag kallad för rasist och hora.

Situationen var inte bara jobbig för Linda utan även hennes fjortonåriga dotter som tyckte det var obehagligt. Ändå var det inte första gången som Lindas dotter följde med för att hjälpa hemlösa och utsatta människor.

– Hon har varit med bland alkoholister, hemlösa och uteliggare sedan hon var fyra år. Det har aldrig varit några problem innan, det har alltid varit en trevlig och bra stämning när vi varit ute för att hjälpa människor, avslutar Linda i telefonen.”

Kan en desperat livssituation ursäkta beteendet? Det slår mig att jag sett liknande beteende hos vanliga svenska hemmafruar under en REA. Så det är snarare situationen som kan frammana hänsynslösheten.

Det finns främst hos Alliansen en inställning i Sverige att man inte kan förbjuda fattigdom. Under deras regeringsperiod har dock fattigdomen ökat. [1]

Nej man kan inte förbjuda men man kan åtminstone förhindra tiggericharter (som troligen utnyttjar trafficking) som bara har ett enda uppsåt och det är att just tigga. Den sortens livsstil ska definitivt vare sig uppmuntras eller tillåtas. Meningen  med öppna gränser inom Europa var för att underlätta jobb och utbildning inte tiggeri.

Vi har redan ett stort antal människor som lever i fattigdom och under usla förhållanden. När insatser för dem saboteras av en grupp som beter sig som inkräktare är det ytterligare ett skäl att öka restriktionerna vid gränsen.

Centerledaren Annie Lööf kan ju tycka att vi ska ha öppna gränser och släppa in alla. Ja med en månadslön på över 100 000 kronor och med ett liv där hon inte behöver bekymra sig om att hjälpa nödställda så är sådana åsikter enkla.

Sverige har sedan länge haft en hjälppolitik som har gått ut på att ge de utsatta stöd för överlevnad på plats i sitt hemland. När nu Rumänien inte klarar att ta ansvar för detta minoritetsfolk och uppenbarligen har skapat gettoliknande mycket primitiva förhållanden blir bilden komplicerad. EU´s rigida villkor hjälper inte heller till att bygga nya förutsättningar. Då är det delvis EU´s ansvar att situationen för rumänska romer i Europa är som den är. [2]

Börje Peratt

1) Rika blir rikare-fattiga blir fattigare enligt ny studie

2) EU exporterar inhumant tiggeri till Sverige

Annonser
Posted in: Tiggeri