Decemberöverenskommelsen ger riksdagen nya möjligheter

Posted on 29 december, 2014

1


Sveriges riksdag fick vid valet 2014 åtta partier med en Alliansbildning av fyra, en rödgrön löst sammanhållen trea där Vänsterpartiet blev ganska isolerat från det i sammanhanget dominerande Socialdemokratiska partiet och där deras samarbetspartner Miljöpartiet långt ifrån uppskattas av alla Socialdemokrater.

Utanför samtliga dessa 7 partier befinner sig Sverigedemokraterna som en katt bland hermelinerna. De flesta ser dem nog snarare som en mårdhund som inte borde få komma in i riksdagen.

Vi fick under hösten 2014 en situation som inte bara handlade om att stänga ute SD och vägra kommunikation med dem utan om att framförallt Alliansen vägrade kommunicera med S och försökte stänga ute MP. Den sortens politik försvaras uppenbarligen av gammelhögern, representerad av Gunnar Hökmark, Ulf Adelsohn, Cecilia Stegö Chilò, Lena Adelsohn Liljeroth inte minst Mikael Odenberg tidigare moderat gruppledare i riksdagen. 700 moderatkommentarer tycker uppgörelsen är ett svek. Som om det skulle vara en folkstorm. Det kan jämföras med Malena Ernmans polemik med SDs talman Björn Söder som gav henne närmare 30 000 gillande och flera tusen stödjande kommentarer. Björn Söder tyckte att Malena Ernman skulle hålla sig till sång och inte blanda sig i politik.

Med Decemberöverenskommelsen har övriga partier börjat kommunicera. Den parlamentariska situationen har gått från total låsning till att 13% (SD) inte längre styr över 87 % av riksdagens valda representanter. Tror verkligen kritikerna och gammelhögern att Alliansen därmed lägger sig platt? Då är man mer än lovligt rigida. Självklart kommer den nya situationen att lyfta fram både olikheter och motsättningar men de viktiga är att man håller ett konstruktivt och lösningsinriktat fokus. Vad gäller budgeten kommer man således att tvingas diskutera centrala frågor med motparterna tills man finner en rimlig konsensus. Därmed får riksdagens arbete mer av en samlingsregering samtidigt har man löst problemet med vågmästarrollen hos ett lite parti. En situation som enligt Democracy Index sänkt Sverige från en topplacering i Norden till fjärde plats.

Att som gammelhögern påstå att det är ett svek när politiker i riksdagen börjar kommunicera vittnar om en oförmåga att kunna anpassa sig till en ny situation.
Vi kan vara tacksamma att dessa gammelhögerpolitiker inte längre finns med. Okej de må gläfsa och kan kanske störa Alliansens självförtroende.

Vad som på sikt kan komma ut ur detta nya läge är osäkert men det kan knappast bli sämre än det varit under höstmånaderna efter valet då SD fick all media och oförtjänt stor uppmärksamhet. SDs ämnesområden som övriga sju partier länge sopat under mattan, är oerhört viktiga att diskutera och lösa. Att KD nyligen vågat ta tag i och föreslå en ny asylpolitik kan idag ses mot bakgrunden av att Göran Hägglund förstod att det skulle kunna komma till ett nytt debattklimat om Decemberöverenskommelsen gick igenom. Nu kan riksdagen diskutera dessa frågor utan att riskera att hamna Sverigedemokraternas knä.

Så här skriver Centerpartisten Karl Erik Olsson om Decemberöverenskommelsen DÖK.

”SD har samlat missnöjesröster inom många frågeområden. Det handlar om vård och omsorg, äldrefrågor och pensioner, skolan m fl. Uppenbart har SD idag fler sympatisörer än som skulle motiveras av frågor om migration,främlingsfientlighet och rasmotsättningar. Jag vägrar att tro att > 13 % av Sveriges befolkning är beredda att aktivt stödja ett fascistiskt parti.
Decemberöverenskommelsen, ”DÖK”, är gjord och finns alltså!
De 7 partierna utanför SD måste nu göra det som hade varit nödvändigt utan ”DÖK”:
1. Ta tag i missnöjesfrågorna, lägga förslag för att undanröja missnöjet.
2. Klarlägga migrationens storlek och art och att den är hanterbar. Tillse att adekvata system och resurser skapas för flyktingmottagandet (som ju bara är en del).
3. Tydliggöra de grundläggande värderingarna bakom och inom SD.
Om de sex (sju) partierna förlitar sig på DÖK och nonchalerar att skyndsamt lösa punkterna 1-3 ovan finns en uppenbar risk (allvarligt hot) att SD på felaktiga grunder får ett ökat stöd. Fascistiska system har införts demokratiskt pga övriga partiers undfallenhet och skygglappar för det som sker!”

Skulle DÖK kapsesja så tvingas vi ändå till ett nyval. Allt detta kommer att klargöras vid den kommande vårpropositionen. De frågor som Karl Erik Olsson tar upp är angelägna att diskutera över blocken och visa upp för svenska folket att man kan lösa. Annars riskerar vi hela havet stormar och ett SD som fortsätter klättra. Just nu tycks KD med Göran Hägglund vara de som är beredda att med S ta kampen att verka för Sveriges bästa. De partier som inte hoppar på detta tåg eller som orsakar urspårning riskerar att få se resultatet av sin omognad i kommande val.

65% av Sveriges befolkning har givit uttryck för att man vill ha en kommunicerande riksdag. Låt det nu bli så.

Börje Peratt

Annonser
Posted in: Politik