Putins desperata villospår för att flytta anklagelserna för mordet på Nemtsov från sig själv

Posted on 9 mars, 2015

1


B-69n8CW8AEdMn-

Putinadministrationen har bestämt sig för att det var en tjetjen och en tjetjensk konspiration bakom mordet på Nemtsov och trots att Nemtsov har ansett detta krig olagligt och kontraproduktivt så skulle således Tjetjeniens kanske enda försvarare i rysk politik mördas av en tjetjen.

Det faller på sin egen orimlighet. Jag citerar här Judge Judy. Om något förefaller orimligt är det oftast det. Judge Judy hade även en formulering rörande trovärdighet. ”Hur ser man att en tonåring ljuger? … – ”Läpparna rör sig.” Motsvarande gäller Putin.

Putins förnekande av rysk inblandning i Ukraina skulle avslöjas. Det fanns obestridliga fakta om inte bara rysk inblandning utan att det är rysk militär som har avgörande betydelse för de ryska separatisternas framgång i Ukrainakonflikten.

Idag 8 mars 2015 har professor Stefan Forss (Ledamot av KKrVA, tidigare ledande forskare vid bl a finska utrikesministeriet och docent vid finska Försvarshögskolan) presenterat detaljer i ett Gästinlägg: Forss om Tuomiojas desinformation
i SvD. Här berättas initierat om rysk militärs stridande insatser i Ukraina sedan invasionen av Krim.

Pinsamt för Ryssland var att en grupp ryska fallskärmsjägare från 98:e luftlandsättningsdivisionen, ett elitförband från Ivanovo, togs till fånga i Ukraina förra sommaren. Men för soldater från 76:e luftlandsättningsdivisionen i Pskov gick det ännu värre. Enligt ryska medier fick ett större antal sin sista viloplats på kyrkogården, vilket de ryska myndigheterna på allt sätt ville förhindra att skulle komma till offentligheten. Försvarsminister Sjoigu tilldelade divisionen Suvorov-medaljen, uttryckligen en belöning för att förbandet deltagit i stridsoperationer. De ryska förlusterna har varit anmärkningsvärt höga och räknas sannolikt i tusental.

Striden om Debaltseve som slutade i rysk favör nyligen avgjordes av regelrätta ryska förband. Novaja Gazeta gjorde en intervju med den vid Debaltseve sårade ryska soldaten Dorzji Batomkunuev, skytt i en stridsvagn av typen T-72B3. Denna moderna version har inte den ukrainska armén. Hans förband var 5:e avdelta pansarbrigaden som kom från Ulan Ude i Sibirien.

Det rapporteras nu att även delar av pansardivisionen Kantemirov, ett av ryska arméns mest prestigefyllda förband, skulle finnas i Ukraina. USA:s ambassadör i Kiev, Geoffrey Pyatt, sade nyligen att de ryska förbandens taktiska operationer i Ukraina leds av ryska generaler på ort och ställe. Enligt den färskaste informationen från Nato och USA har Ryssland cirka 12 000 man i östra Ukraina, 29 000 på Krim och 50 000 man omedelbart insatsberedda vid den ukrainska gränsen.

”Krisen har ingen militär lösning”, sade EU:s utrikespolitiska höga representant Federica Mogherini i Helsingfors (Helsingin Sanomat 6/3). Det är ju ett känt mantra, men dessvärre helt fel. En långt mer korrekt beskrivning vore att säga att Rysslands krigsmål är att försöka betvinga Ukraina med bl a militära maktmedel och att få resten av Europa och USA att acceptera detta. Vad annat än en militär lösning är detta?

Hur skulle finska vinterkriget kanske ha slutat ifall man från internationellt håll hade insisterat på att de obstinata finnarna må begripa att denna lilla gränskonflikt inte kan ha någon militär lösning och att kampen är futil? Att nästan 9 000 svenskar tänkte annorlunda och valde att personligen strida på de finska ”vitbanditernas” sida bidrog till att Finlands demokratiska samhällsskick kunde räddas.

I Ukraina handlar det i princip om samma sak; vill det internationella samfundet stödja den stora majoritet av ukrainska folket som vill ha rätt att välja sin egen väg mot ett anständigt demokratiskt rättssamhälle och med utsikter att blomstra.

Att ge freden en chans, d v s att lägga sig platt bara för att detta är ett långsiktigt dödligt hot mot det ryska statsskicket, dess ofrihet, laglöshet och elitens aldrig tidigare skådade kleptokrati – det kan väl inte vara möjligt? Jo, det kan det, säger säkert de som kallar sig ”realister”, de som för länge sen tappat sin moraliska kompass.

Andrej Kozyrev, Rysslands liberale utrikesminister från Jeltsins tid, vädjade nyligen likt en ropande röst i öknen att man i Väst måste inse sitt ansvar och stå upp för sina värden även i Ryssland. Hans slutkläm var ett olycksbådande ryskt ordspråk: ”Aptiten kommer med maten.” Putin är inte mätt.

Många politikers trovärdighet står på spel.

STEFAN FORSS

Fler uppges gripna för Nemtsovmord rapporterar Sveriges Radio. Putinadministrationen har valt att beskylla tjetjener för mordet på Nemtsov. Då slår man fler flugor på smällen. Putin och Ryssland har haft svåra problem i kriget mellan Ryssland och Tjetjenien vars motstånd från tjetjenienseparatister yttrat sig i flera terrorattentat. Därför blir det enkelt att påstå Tjetjenienkonflikten bakom terrordåd .

Gisslandramat på Dubrovkateatern 2002 är oraderbart från ryskt minne och fortsatta sådanan terrorattacker innebär att ryska populationen i allmänhet har en djup aversion mot Tjetjenien. Officiellt dog 39 av separatisterna och 129 av gisslan av den giftiga gas (troligen fentanyl) som ryska specialstyrkor sprutade in på teatern för att oskadliggöra tjetjenienseparatisterna.

Så att skylla på tjetjener är ett mycket enkelt sätt att dra ögonen bort från de verkliga mördarna av Putinkritiker. Samma taktik använde Putinregimen när det gällde journalisten Anna Politkovskaja känd för sitt motstånd mot första och andra Tjetjenienkrigen. Att en tjetjen då skulle mörda Politkovskaja, en kritiker av rysk krigföring i Tjetjenien faller på sin egen orimlighet.

Vilka skulle motiven då vara för tjejtener att mörda Nemtsov? Inga alls. Nemtsov var starkt kritisk till Ryssarnas krig mot Tjetjenien.

Men det är naturligtvis lägligt att nu åter beskylla en tjetjen.

Budskapet: En tjetjen igen (SVd). Ja de senaste åren då någon Putinkritiker blivit mördad har säekerhetspolisen plockat fram en tjetjen som skyldig.

”De ryska sociala medierna fylldes omedelbart av frågor. Många misstänker att polisen snabbt behövde ett par bekväma hundhuvuden …

Mats Johansson, ordförande för tankesmedjan Frivärld, kommenterade omedelbart beskedet om mordet på Nemtsov på SvD:s blogg Säkerhetsrådet:

”Min vän Boris Nemtsov mördades i natt. Nemtsov var en stark oppositionsröst i Ryssland. Utan att vi vet exakt vad som hänt ännu, tycks det som att han har fått betala det pris som Anna Politkovskaja och många andra fått betala. […] Som Boris Nemtsovs svenske förläggare var det ett nöje att samarbeta med honom. Jag och Nemtsov hade träffats på konferenser och jag förstod tidigt att han var en farlig utmanare till Putin, inte minst för hans personliga mod och vilja. Tillsammans med likasinnade liberaler samlade han konsekvent kritiskt tänkande ryssar för att visa att det fanns ett annat Ryssland än Putins”.

I Tio år med Putin tecknar Nemtsov och medförfattaren Vladimir Milov en mörk bild av Rysslands utveckling. Korruptionen och kriminaliteten har ökat samtidigt som levnadsvillkoren för många människor försämrats, allt medan Putin stärkt sitt grepp om makten. ” (Länk)

Putin-assasinate-you-650

Ett stort antal skarpa hjärnor och kritiker inom och utanför Ryssland har öppet deklarerat att tjetjenspåret är ett villospår och den enda sannolika mördaren finns inom rysk säkerhetstjänst sanktionerad av Putin oavsett vem som utfört dådet. [1]

”I’m afraid Putin will kill me. I believe that he was the one who unleashed the war in Ukraine. I couldn’t dislike him more,” Nemtsov told Russia’s Sobesednik news site in February 2015.

Börje Peratt

1) How Putin Killed Nemtsov Even if he didn’t pull the trigger, the Russian leader invited the assassination. By PETER ELTSOV March 06, 2015

Putin-Polonium

Annonser