Bistånd till förändring: från tiggeri till bidrag

Posted on 23 mars, 2015

2


Foto ? Marianne Sandqvist

Foto ? Marianne Sandqvist

Nu ska Sverige med 90 miljoner göra något som Rumänien inte klarade med 32 000 miljoner. I princip har man 100 000 kr per individ (som befinner sig i Sverige). Delar vi upp det på 10 000 kr/månad så räcker det inte ett år. Jag vill påstå att det är bortkastade pengar.

90 miljoner kronor, via EU-programmet FEAD, ska under fem år satsas på fattiga EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige [rumänska Romer i klartext]. Svenska staten bidrar med 12 miljoner och resten är EU-pengar.

Pengarna ska användas för att ge bland annat hemlösa romer ett värdigare liv, rapporterar SR Ekot.

Minst 700 individer ska delta i programmet fram till år 2020, enligt Nardin Crisbi, nationell samordnare på ESF-rådet som ansvarar för programmet.

Beskrivningen av dessa romer är från början felaktig. De är inte hemlösa. De härstammar från byar i Rumänien där de har sin släkt och sitt boende. Men under fattiga omständigheter och till större delen undermåliga bostäder. De turas om att i grupper ta sig till olika länder för att tigga ihop pengar  så att de kan överleva.

Syfte med EU insatsen i Sverige ska enligt uppgift vara att integrera romerna i det svenska samhället. Leder den till ökad invandring av tiggare? Ändrar den deras levnadsvillkor? Svensk biståndspolitik har länge inneburit en modell att hjälpa människor på plats vore inte det en bättre lösning.

Åtgärder för att minska dessa tiggeriresor och istället skapa förutsättningar för överlevnad i deras hembyar har gjorts av EU tidigare. En EU-satsning direkt till Rumänien på 32 miljarder, misslyckades. Skälen är en djup och ingrodd rasism som gjort att det i Rumänien är ett politiskt självmord att åta sig uppdraget att förbättra för romer.

En ingrodd främlingsfientlighet kan ha djup stigmatiserande effekt vilket försvårar förändring i beteende och som enbart förstärker förmågan att se de möjligheter som gynnar ett inlärt beteende, i detta fall tiggeri.

Hos judarna kan vi se ett omvänt resultat. De fick i stort sett inte ägna sig åt annan verksamhet än att låna ut pengar. Denna sysselsättning ledde till att de startade banker och det har i sin tur lett till förmögenhet och makt. Men upphovet är likt det som drabbat romer. De tilläts inte att bli en integrerad del av samhället och tvingades att utveckla överlevnadsstrategier som det övriga samhället accepterade och hade överseende med.

Nu har rumänska romer hittat Sverige som ett förlovat land där man tillåts tigga på ett annat sätt än i våra omgivande mindre gästvänliga Nordiska länder.

Det har spekulerats om rumänska gangsters organiserar dessa utsatta romers tiggeri .  Romska tiggare måste enligt dessa spekulationer betala för de platser som de placeras på eller är tvingade att dela med sig av de pengar man tigger ihop. Motsvarande utnyttjande som drivs mot kastlösa i Indien skildrat i den indiska filmen Slumdog Millionaire.

Romska gruppers möjligheter att överleva inom lagen är att tigga eller att finna något som man kan sälja. De har ytterst svårt att få organiserade arbetsförhållanden. Här finns också problematiken om ett mer eller mindre tvångsinlärt beteende. Man kan se det som en av det omgivande samhället inympad självbild som gjort att man växer upp i ett utanförskap som leder till en offermentalitet och där man slutligen accepterar att man har endast tiggeriet för sin överlevnad. Det finns också ett bland romer inbyggt motstånd mot arbete som man menar inte ger mer än tiggeri. Det kan betraktas som en förnekelseattityd för att rättfärdiga tiggandet men också för att ett sådant skifte inte är helt problemfritt vare sig för individen själv eller för identifieringen inom den egna gruppen. Detta är en svårknäckt nöt om man nu har motivet att integrera. Det riskerar snarare bli en integrering i ett bidragsberoende som kommer att belasta Sverige.

Att vända en mentalitet hos en individ är svårt att göra det med en grupp ännu svårare och hos en kultur nästintill ett mission impossible, åtminstone på kort sikt. Denna insikt kommer efter flera års personliga konkreta erfarenheter från att ha arbetat med och i problematiken. En sådan analys får stöd i iakttagelser av dem som besökt just denna grupp i Rumänien.

Romernas situation i Rumänien

”Att bedriva hjälparbete bland romer i avsikt att förändra är komplext, det kräver uthållighet och handlar om andra saker än en mugg för att lägga pengar i.”

Syfte med den nya insatsen i Sverige ska enligt uppgift vara att integrera romerna i det svenska samhället. Ett program för integrering som från början är dömt att misslyckas riskerar dock att ytterligare polarisera Sverige.

Svensk biståndspolitik har länge inneburit en modell att hjälpa människor på plats.

Den insats man nu tänker göra i Sverige öppnar dörrarna för ökad invandring av tiggare och blir i så fall kontraproduktiv samtidigt som den i sak svårligen kommer att ändra på deras levnadsvillkor.

Ett mycket framgångsrikt projekt var brunnsbyggen för rent vatten i Afrika. I ett slag minskade sjukdomar och stärkte byarna som bodde kring brunnen. De rumänska romerna bor i tämligen usla förhållanden i två byar i norra Rumänien. Varför inte organisera uppbyggande av deras byar till en framtid med en nybyggnation och där man kring deras egna bostäder medverkar till förutsättningar för självhushåll, kolonilotter,  jordbruk, egna drivna företag, restauranger och hantverk. Alla människor har inom sig en kreativitet och med nya gynnsammare bostäder byggs också en förändrad självbild. Dessa romer har en stark sammanhållande kraft och skulle kunna tillföra sitt ursprungsland sin kultur istället för att bli en belastning. Ge dem denna chans på plats och då kan förändringen starta.

Förutsättningen för genomförandet är sannolikt att det går via en internationell hjälporganisation som har kompetens, styrka och uthållighet. Och glöm det här med krav på ekonomisk medfinansiering.

/Börje Peratt

BAKGRUND

EU-stöd för romska tiggare tas inte emot i Rumänien

Hur hanterar EU situationen med romska tiggare och varför vill inte Rumänien ta emot stöd?

 EU har anslagit 32 miljarder svenska kronor under en femårsperiod för att Rumänien ska avhjälpa romernas utsatta situation, men bara tjugo procent av det här har tagits emot. Det berättar Sveriges Radios EU-korrespondent Jan Andersson.

En förklaring är att landet inte vill erkänna att man har problem med romernas situation i landet. En annan är att staten förväntas skjuta till lika mycket pengar som man får i stöd och det har man inte råd med.

Romska tiggare finns också i Bryssel, även omkring EU-kvarteren, säger Jan Andersson. Det är en påminnelse om att EU inte vet hur man skall hantera att medlemsländerna har så olika ekonomiska förutsättningar.

Här fastnar EU:s miljarder till romerna

EU har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga. Samtidigt fortsätter landets romer att lämna sina hem och barn för att hitta sätt att överleva i väst. DN:s prisbelönta reporter Josefine Hökerberg har sökt svaret på varför EU-miljarderna inte når fram till dem som tigger och plockar burkar på Sveriges gator.

I snart tio år har EU haft integrering av romer som en akut fråga på dagordningen. Brandtal har hållits. Miljarder har spenderats. Men pengarna har inte nått fram till de romer i Rumänien som reser från sitt land för att finna en inkomst i väst.

– EU:s strukturfonder har förvärrat situationen för romer i Rumänien, säger Valeriu Nicolae, grundare av hjälporganisationen Policy center for Roma and minorities i Bukarest och tidigare styrelseledamot för Open society foundations projekt: Making the most of EU funds.

I ett försök att få medlemsländerna att ta ansvar för sin romska befolkning lanserade EU 2011 en europeisk plan för att integrera Europas romer. Målet var att säkerställa romernas tillgång till utbildning, sjukvård, arbete och bostäder. För att nå dit skulle medlemsländerna använda medel från de gemensamma strukturfonderna – ett finansiellt instrument som används för att jämna ut sociala och ekonomiska skillnader inom unionen. Men det var lättare sagt än gjort i länder som Rumänien.

Under budgetperioden 2007 till 2013 avsatte EU 184 miljarder kronor till Rumäniens utveckling. 32 miljarder kronor av dem kunde användas för utbildning, sociala insatser och för att hjälpa landets fattiga – däribland romer.

Men när ett drygt år återstod av perioden visade det sig att Rumänien endast hade plockat ut 6 procent. Drygt 30 miljarder kronor, som kunde användas för landets fattiga, var orörda och riskerade att skickas tillbaka till EU:s centrala budget. När budgetperioden tog slut vid årsskiftet 2013/2014 hade Rumänien, efter påtryckningar, utnyttjat en större del: cirka 20 procent. Men landet var fortfarande sämst i EU på att använda stödet för landets utsatta.

Nyheten, som uppfattades som en ovilja att satsa på romer, utlöste ramaskri i de länder dit tiggeriet spridit sig. I Sverige fördömde integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och partikamraten Lotta Edholm Rumänien.

”Att man inte söker de EU-medel som finns är skandalöst!”, sade Lotta Edholm i en intervju med TT i januari.

”Det är direkt stötande att vi anslår EU-medel som medlemsländer inte söker”, sade Erik Ullenhag i samma intervju.

Rumänien har ju fått pengar för romerna, löd kritiken. Varför används de inte?

Det är inte så enkelt som det låter, anser nationalekonomer som undersökt varför pengarna inte kommer dit de ska. Tillgången till EU:s fonder beror på en rad olika faktorer, där Rumäniens kommunistiska historia, eftersläpande ekonomi och höga korruption sätter spärrar.

För att EU:s strukturfonder ska kunna uppfylla sitt syfte krävs att:

• Det finns en politisk vilja att genomföra en satsning.

•  Det finns pengar till en delfinansiering av satsningen. Stöd från EU-fonderna kräver en egen insats på 10–30 procent. För Rumänien och Bulgarien sänkte dock EU den insatsen till 5 procent 2012 på grund av den låga användningen av fonderna.

• Det finns en kompetent och effektiv offentlig förvaltning som sköter det komplicerade regelverket kring ansökningar till och utbetalningar från EU:s fonder.

När det handlar om satsningar på romer i Rumänien fungerar ingenting av det ovanstående, enligt organisationerna European Roma rights centre och European policy Roma coalition. I stället finns det flera tydliga hinder.

Den politiska viljan att satsa på romer saknas. Tvärtom vet kommunpolitiker att de riskerar en valförlust om skattemedel används till att delfinansiera en satsning på romer.

Samtidigt är romska organisationer och kommuner så resursfattiga att de sällan har råd att med­finansiera projekt eller ligga ut med pengar i väntan på återbetalning från EU:s fonder. Och myndig­heter i Rumänien är enligt forskare vid Romanian academic society så pass outvecklade och korrupta att ansökningsprocesser som skulle ha tagit veckor i stället har tagit år.

Under hösten 2012 samlades romska och pro-romska frivillig­organisationer utanför parlamentet i Bukarest för att demonstrera mot uteblivna betalningar från EU:s fonder för projekt de startat. Före­trädarna hade väntat i över ett år på sina pengar. Nu var de på randen till konkurs.

– Vi skulle ha fått pengarna efter 45 dagar. Nu har det gått ett och ett halvt år. Händer det inget måste vi lägga ned verksamheten, sa Gelu Duminica, ordförande för hjälp­organisationen Together till AFP.

På grund av korruption och oegentligheter i regeringens hantering av fonderna hade EU-kommissionen frusit alla sina utbetalningar till Rumänien. Vid en sådan ”bestraffning” ska egentligen medlemslandet träda in och ersätta organisationer och kommuner. Läs vidare DN

Annonser
Posted in: Tiggeri