#Me Too, vart tog gråskalan vägen?

Posted on 21 oktober, 2017

0


Det är väldigt lätt att ställa sig bakom stödet för #me too. Vad är det då som får mig att fundera? Donald Trump är ju ärkenötet som urskuldar sitt tafsande och sina övergrepp med att kvinnor gillar det.

Märkligt nog har han fått stöd bland kvinnor även i Sverige och hans fans tycks ha överseende med hans beteende eller förnekar det, jag vet faktiskt inte vilket. Väldigt förvånande är det som om den bortdomnade reptilhjärnan attraheras av alfahannens självpåtagna rätt till varje kvinna inom synhåll.

Nu ska plötsligt alla män sättas på skuldbänken. Tillstå att de har haft syndiga tankar och kanske agerat tveksamt. Sagt något uppskattande som någon har tagit illa vid sig av.
Jag vet att jag vid ett tillfälle uppskattade en kvinna för ett halssmycke (min hustru var med och tyckte samma sak)  men då gick hennes kompis in och sa ”Du är inte sån som säger det utan baktanke”. Jo jag är sån och det gäller alla varelser på jorden. Jag säger uppskattande ord om det känns rätt utan hänsyn till svartsjuka väninnor.

Idag kanske jag ska gå in i katolska kyrkan och köpa avlatsbrev för alla uppskattande kommentarer jag sagt till hundar, katter, hästar, bebisar, män och kvinnor, gamla och unga människor. Nej jag är inte feminist. Bekänner mig till ursprunglig humanism. Och startade Humanism & Kunskap för att stärka dess kärnvärden.

Machokulturen har sin bas i uppfostran och i förebilder. Det förekommer självutsedda casanovor med rörelsefrihet i alla mansstyrda kulturer. Dvs den absoluta majoriteten av samhällen i världen. Saknas det då kvinnor som kollrar till mäns hjärnor och som njuter av uppskattande blickar och kommentarer?

Buddha var inte särskilt vare sig tolerant eller feministisk. ”Elak, är kvinnan, svartsjuk, Ananda, är kvinnan, missunnsam, Ananda, är kvinnan, enfaldig, Ananda, är kvinnan”. Islam är en enkel måltavla för kritiken mot patriarkat och övergrepp. Mannen måste tillfrågas om allt och kvinnan framställs som en okunnig och enfaldig slav.

Hur många känner till den muslimska Bahá’í rörelsen? En slags religiös motsvarighet till ”Mänskliga rättigheterna” som förespråkar jämställdhet mellan kvinna och man. Rörelsen grundades i Persien (Iran) år 1844 av en ung köpman, Báb (1819-1850) som menade att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående.

”Det är dags för världens institutioner, vilka huvudsakligen består av män, att använda sitt inflytande för att stödja det systematiska inkluderandet av kvinnor, inte av nedlåtenhet eller skenbar självuppoffring utan som en handling som motiveras av tron att kvinnornas bidrag behövs för att samhället skall utvecklas. Endast då det sätts värde på kvinnors bidrag kommer de att bli eftersökta och föras in i samhällets väv. Resultatet kommer att bli en mer fredlig, balanserad, rättvis och blomstrande civilisation.” (Bahá’u’lláh, 1850)

Så arbetet för jämställdhet är just nu att få män att fatta att man ska respektera kvinnans fysiska och psykiska värld. Och det gäller ju alla relationer. Ingen har rätt att begå övergrepp mot nån annan.

Jag förbehåller mig rätten att betrakta kvinnan som helig. Hennes drömmar och önskemål går före. Hennes känsla för rätten till sin egen kropp och sitt eget liv är lag. Därför känns det trist att behöva säga det men kvinnor kan också.

Med detta sagt så är mannens övergrepp mot kvinnor så mycket värre än det som redogörs för i #Me Too.  Det finns en urdjävul som i vissa lägen urartar. Mördaren på u-båten ett exempel. Män i krig ett annat. IS organiserade våldtäkter ett tredje. Denna brist på respekt och moral leder sedan till de dolda övergreppen. Därför är det en mycket grundläggande förändring som måste till. Vi måste lämna barbariet, reptilhjärnetillståndet och få en civilisation av respekt och kommunikation. Oj så lång den vägen ter sig.

Börje Peratt

 

Annonser
Posted in: Humanism