Är flyktingpolitiken i Sverige inhuman? Vill vi mer än vi klarar? Eller är det så att vi har ett önsketänkande som inte svarar mot vad vi verkligen är beredda att göra?
När nu Sverige valt att ta emot allt fler flyktingar ser vi att denna generositet i värderingar hos folket inte svarar mot verkligheten. Det saknas en praktisk förmåga att erbjuda humanitära lösningar. Migrationsverket tvingas in i en roll som i praktiken blir att bereda vägen för skrupulösa entreprenörer som berikar sig på asylboende.
Problemet är möjligen också att det inte finns tillräckligt med myndighetspersonal, värdiga anläggningar och kommuner som anser sig ha resurser för att ta sig an alla dessa människor. Konsekvenserna blir att Migrationsverket tar de entreprenörer som ger mest för pengarna. Och vi får entreprenörer som erbjuder usla boendeförutsättningar.
Redan i januari 2013 skrev DN: Kostnaden för asylboenden tredubblad.
Flyktingar från Syrien placeras i undermåliga bostäder. Samtidigt skenar Migrationsverkets kostnader för dessa provisoriska asylboenden. På ett år, från 2012 till 2013, tredubblades kostnaden till 211 miljoner kronor.
Alla som flyr från våldet och kriget i Syrien får stanna i Sverige. Ändå kan syriska flyktingfamiljer fastna i flera månader på campingplatser eller på nedslitna hotell, ibland långt ute i skogen.
Oförmågan har motverkat Alliansens integrationspolitik. Den som fått uppehållstillstånd ska snabbt bli redo att söka jobb, enligt etableringslagen. Sådana tjusiga skrivningar blir inte annat än just utopier.
– Människor som flyr hit från förfärliga omständigheter i Syrien ska inte behöva bo så här. Dessutom blir det betydligt dyrare, säger Caroline Henjered, verksamhetschef på Migrationsverket.
Mellan 2011 och 2012 steg den totala kostnaden för asylboenden från 302 till 518 miljoner kronor.
2013 betalade Migrationsverket i genomsnitt 225 kronor per dygn och plats. Priset för de 7150 asylsökande som bor i dessa provisoriska boenden är 1,6 miljoner kronor per dygn.
I början av 2013 tickade extrakostnaderna med 1,2 miljoner kronor per dygn. Sedan dess har det gått ett och ett halvt år med fler asylsökande som fått allt omänskligare förhållanden och till alltmer ökade kostnader för svenska staten.
På orter som Oxelösund är det SD politiker som köper upp möglande för länge sedan utdömda anläggningar därför att man ser möjligheter att tjäna storkovan på andra människors utsatthet. Migrationsverket ger dem tillståndet. Och kan man belasta Migrationsverket som antagligen ganska underbemannade fått till uppgift att lösa det praktiska? Knappast. Det får till konsekvens att de ser alla som är beredda att lösa deras problem som en möjlighet att minska sin egen arbetsbörda. Besiktningen av anläggningar kan då liknas vid ett skämt där kvalitetsnivån är obefintlig. På två månader kan sådana ”entreprenörer” tjäna en halv miljon kronor på asylsökande som får bo som råttor.
Så bland alla dem som vill öppna gränserna finns märkligt få som vill(kan?) göra en insats. Det lämnar fältet öppet för en ny inhuman flyktingindustri. Och de som satsar på denna bransch kan tälja guld. Inte konstigt att även skivbolagsdirektören från Skara såg möjligheter.
Detta kommer till en punkt då man drar i handbromsen men då är redan skadan skedd och om det leder till stängda gränser så färgas hela förfarandet av ytterligare desperata åtgärder. Oförmågan att se vart det barkar påminner mig om en tsunamin.
Börje Peratt - Debatt 
lars magnusson
25 september, 2014
Bra inlägg! Jag hatar när folk som bara vill tjäna pengar ger sig in i branscher där det handlar om att ta hand om människor. Speciellt människor i nöd som i det här fallet!!
Jan Rosbäck
25 september, 2014
Tja Börje. Opportunister finns överallt. Som man bäddar får man ligga skulle jag vilja säga. Men det kanske är för långsökt att ramla in på hur svensk vapenindustri försörjer denna rundgång med flyktingar för att säkra den svenska pensionärens fortsatta utbetalningar. Hur ta sej ur detta utan att skuldbelägga de enskilda i en befolkning som är beroende av ett system som skapats ovanför deras möjlighet till att ta besluten?
borjeperatt
26 september, 2014
Jan Rosbäck, ibland kan holistiska analyser vara intressanta, ibland skruvar de iväg och hamnar i samband som utesluter det personliga ansvaret. I fallet flyktinganläggningar är dessa ansvar lättfunna. De består i en regering som fattat beslut som inte ger myndigheterna resurser att klara uppgiften och som hjärtlösa entreprenörer utnyttjar. Det kan jämföras med Björklund som ”ville höja kvalitén i skolan” med en politik som i praktiken ledde till att lärare gav upp och flydde och man tvingas sätta in lågutbildade och i praktiken olämpliga barnvakter som knappast vet vad de ska lära ut. Vi får ett samhälle med stora svarta hål där man försöker gömma problemen. Flyktingpolitiken är ett sådant.
Leif Lindau
8 november, 2014
Du har säkert helt rätt att asylindustrin tjänar oförskämt med pengar på statens bekostnad. Uppskattningsvis några miljarder. Beroende på att staten är inkompetent som upphandlare och att någon plan eller begränsningar för invandringen överhuvudtaget ej finnes och att ”det måste få kosta”-attityden . Visste du t ex att bidraget från staten till att ta hand om en ensamkommande man är 90 000 kr/månad? Uppskattad kostnad för samhällets (ej staten) är emellertid 100-200 miljarder /år. Det är enbart statens kostnader som redovisas officiellt.. Staten tar kostnaden i två år. Sedan faller kostnaden på kommunen. Varje PUT ger upphov till 2-3 anhöriginvandrare. Medeltiden till att få ”sysselsättning” – ej arbete är 8 år. Så för ett beviljat PUT står staten för kostnaden i två manår. Kommunerna åker sedan på 16- 24 manår i försörjningsstöd , bostadshyror, et c. Så du silar mygg och sväljer kameler .
borjeperatt
9 november, 2014
Leif, ditt räkneexempel rör något annat och kan man säga handlar off topic. Du utgår från att de som kommer enbart kostar. Det är en slutsats som kan gälla för några få men inte för flertalet som kommer att ingå i samhället och tillföra sin förmåga. Mitt inlägg handlar om att situationen har skapat en lycksökarbransch där oseriösa entreprenörer skor sig på flyktingsituationen./Börje Peratt