Trump – fiendens fiende

Posted on 26 april, 2017

1


Uppvaknandet då man långsamt inser vad Trump representerar och vad han är för slags karaktär kan nog kännas magstarkt för dem som så benhårt fått för sig att han skulle vara frälsaren.

Och helt säkert finns det de som fortfarande inte ser fläckarna eller snarare solförmörkelsen av den självbild han prånglat ut. Han som säger sig förvandla allt till guld och som påstår sig göra allt bättre och vackrare än alla andra.

Ja nu verkar ju den vackraste muren i världen falla på obestämd tid, för ingen är ju så flexibel som Trump. Nä där kan jag faktiskt hålla med. Vinden hinner inte ens med i kappsvängningarna.

Men Trump är en krämare av värsta sort beredd att säga och göra det som han tror går hem eller som underminerar fienden eller som gör att han tjänar på det. Twitterkriget lär aldrig ta slut men nu startar förstörelsen på allvar.

När kommer Trumpfansen att upptäcka att han med sina ageranden hotar vår jord?
Där Obama stoppade en oljeledning som utvinner olja på ett miljömässigt förkastlig sätt gav Trump klartecken vilket inte är inte konstigt då det gynnar hans business. Han fick också med sig klimatskeptikerna på en gigantisk blåsning som gynnar hans intressen att utvinna fossila bränslen. Man kan naturligtvis diskutera orsaker till miljöförstöring men med Trumps ignoranta hållning så trappas kriget mot människor, miljö och moder jord upp på ett synnerligen obehagligt sätt. Vad är denna galning i stånd till?

Och så släppte han den största icke nukleära bomben vilket skedde i Afghanistan. Varför ska man inte utnyttja kärnvapen då man har dem”. Ja, kommer den smällen?

Eftertankens bortförklaringar

Nu ägnar sig uppvaknande trumpfans åt eftertankens kranka blekhet med klassiska bortförklaringar. Och även här får man det till att fienden bär skulden.
Att Trumphatet i världsmedia skulle ha lagt sig pga att han nu gör ”rätt sak” dvs bombar och satsar på vapen och krigsinsatser. Detta är en urgammal taktik. När maktmänniskan kritiseras och hotas så startar denne ett krig, helst utomlands, för att fästa blicken på annat än sig själv.

Nåväl bortförklaringarna omständliga harranger är lika trista som Trumps lögner och batterier av korruption, övergrepp, sexskandaler och förlöjligande av demokratin.

Lärdomen

Det jag lärt mig av detta är att några som jag trodde var demokratins och humanismens förkämpar väldigt snabbt och lätt kan förvandlas till samma ”förbannade idioter” som fick Palme och även Bild för den delen, att slåss för rättvisan och mot förtryck. Inte kunde jag väl för mitt liv tro att det fanns så mycken inskränkthet på annat håll än där jag fördomsfullt förpassat den. Samtidigt så spelar toleransens naivitet på mycket sköra trådar. Vi känner från historien till hur farligt det är att i demokratins namn ge ickedemokratiska och antihumanistiska krafter spelrum.

Jo jag vet att jag vid en tidpunkt skrev att valet mellan Hillary och Trump var som mellan pest och kolera. Men när jag började inse var den stora faran låg tog jag tillbaka det omdömet. Att Trumpfans har fått det till att jag vurmar för Hillary är naturligtvis ett kännetecken på den förenkling som från början fick dem att följa råttfångaren ned i kanalen.

Man har dessutom spridit falska lögner om Obama (på väg tillbaka) som om han skulle ha startat krigen i Irak och Mellanöstern när dessa är iscensatta av republikanska presidenter som Bush den äldre och den yngre också ansvariga för att inledningsvis ha finansierat ISIS. Obama har tvärtom gjort vad han kan för att inte hetsa till krig och inte skickat stridande trupp till Mellanöstern. Och absolut inte missiler mot en suverän stat.

Trump följer troget i Bush krigsstig och är en vattendelare på samma sätt som Hitler och förintelseförnekare. Jo nationalismen och brunhögerns stöveltramp tycks mig eka obehagligt närmare.

Flykten från framtiden
Jag förstår nu hur det kommer sig att några av våra mest geniala samhällstecknare drog sig undan världen, blev vansinniga eller tog sina liv. Ibland är människan neslig, ovärdig och fegare än en ynkrygg. En sak är säker, i blinda alternativ och enögd rigiditet finns inte framtiden. Inte bara antihumanister utan även förvirrade alternativister har en lång väg att vandra för att återupprätta någon slags insikt men också en inre karaktär och trovärdighet.  Någon kanske rättmätigt ställer sig från ”hur kunde jag vara så dum?”. Andra kanske får sura uppstötningar för att ha gått på Trumps valser men då är man möjligen på rätt väg.

Tron på människan

Det handlar om moral och och den goda viljan.
Så fort jag reser i världen så finner jag den. Och jag återkommer till slutsatsen från min forskning om medvetandets uppkomst:

Människan behöver ibland uppleva det värsta för att se vad hon inte vill ha.

Börje Peratt

Annonser
Taggat: , ,