Abort och samvetsfrihet

Posted on 13 november, 2014

2


Moralen kring Abort var en artikel jag skrev kring 2010 som publicerades på Newsmill. Den var i opposition mot Sturmarks krav på att man skulle avskeda sjukhuspersonal som av samvetsskäl inte kunde förmå sig till att medverka vid abort. När Newsmill lades ned försvann artikeln. Däremot har jag hittat en blogg som använder min artikel för att argumentera i sakfrågan.
Har korrigerat stavningen av Sturmark.

Börje Peratt

Peratt: Sturmarks humanism rättfärdigar tvång

Moralen kring att döda ett liv är komplext alldeles oavsett religiös tro eller icketro, konstaterar Börje Peratt i en bloggartikel på Newsmill. Detta efter att ha sett TV-debatten i TV1 i torsdags kring frågan om samvetsfrihet för sjukvårdspersonal, och där bland andra Humanisternas ordförande Christer Sturmark deltog.

Peratt diskuterar olika filosofers syn på frågor om individens ansvar och val och ger en förklaring till humanism, som han betonar ska präglas av  tolerans, medkänsla samt respekt och förståelse i relationer.  Men Sturmarcks humanism rättfärdigar tvång, skriver Peratt. Själv menar han att  mödrar som väljer att göra abort ska kunna göra det under värdiga och säkra förhållanden, men att därifrån tvinga all sjukhuspersonal till att medverka i ingreppet är på gränsen till fascism. Att försvara detta med kvinnans rätt till sitt eget liv håller inte, enligt Peratt:

”Rätten till sitt eget liv” rör i detta fall främst modern och moderns framtid. Med den abortlagstiftning vi har kan modern kräva att få ingreppet utfört. Därmed skyddas hennes rätt. Men att från detta gå till att kräva att alla som arbetar inom sjukhus ska skriva på ett kontrakt där de tvingas delta är direkt kränkande mot humanismens grundprinciper som avspeglar sig i mänskliga rättigheternas konventioner.

Peratt påminner om FN:s deklaration om hur de mänskliga rättigheterna och även USA:s självständighetsförklaring betonar alla människors lika värde och okränkbara rättigheter dit rätten till liv och frihet  hör, varpå han kommer in på  ämnet ofödda och vår syn på dem:

Man behöver inte vara troende för att hävda att den oföddas liv också är okränkbart. Så frågan om abort är egentligen tragisk. Hur man än vrider och vänder på den blir ingreppet ett ”nödvändigt ont”…

Utifrån detta bör man enligt Peratts resonemang kunna acceptera att ge människor frihet att tänka och handla fritt efter sina övertygelser:

…Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (1952) innebär att: Människor inte ska tvingas att utföra handlingar som står i strid med den egna övertygelsen. I detta humanistiska fält måste finnas att man ska kunna arbeta för att rädda människoliv och avstå från samvetskonflikter  som dödar foster för att modern kanske inte ”har lust” till det.

Peratt har satt fingret på den ömma punkten i den bisarra humanism som Sturmark med flera representerar, en humanism som snarare uppvisar drag av kontroll och förbud än avspeglar en sann humanism med respekt för varandras olikhet och olika syn på tillvarons svåra frågor.

Den som följt debatten om samvetsfrihet har ju sett att abortförespråkarna gång på gång påpekar att abort är ett tungt beslut för kvinnan att fatta, ett svårt ingrepp att göra, ingen kvinna gör abort med lätt hjärta och så vidare…  Är det då inte märkligt att man ändå kräver att sjukvårdspersonal ska tänka och agera som likriktade robotar när det gäller frågor som är komplexa och svåra såsom abort och aktiv dödshjälp?

E L

Fotnot: Peratt är aktuell med långfilmen ”Bella och Real” som handlar om en ung kurdisk tjej, fotboll och tvångsäktenskap.

/Slut utdrag

En artikel som aktualiserar problematiken är Sköterskan: Därför vägrar jag utföra aborter. (Aftonbladet 2014-11-12).
– ”Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna röstade på onsdagen igenom det historiska beslutet i landstingsstyrelsen i Kronoberg. De vill utreda möjligheten att låta vårdpersonal vägra utföra aborter – så kallad samvetsfrihet.”

Alldeles oavsett vi kommer från olika håll i denna fråga, religiöst, ideologiskt, filosofiskt så är frågan oerhört svår.
För att minska ansvaret vid en arkebusering delas det ut blankskott. Patrullen som har till uppgift att skjuta ihjäl en människa vet inte om de har skarpa eller lösa skott detta för att minska samvetskvalen. Motsvarande lösning finns inte vid abort. Den som medverkat har dödat ett barn. Har man blivit läkare eller sjuksyster för att rädda liv kan uppgiften att döda blir övermäktig.
Vi står inför motsvarande dilemma när det gäller rätten att få ända sitt liv. Dödssjuka redan av sjukdomen svårt plågade människor kan vilja få hjälp att ända sitt liv. Men man kan då inte kräva hjälp av någon som inte kan förmå sig till att bistå vid denna slutgiltiga handling.
Eftersom sådant bistånd är förbjudet i Sverige kan man resa till länder där det är möjligt att få ett värdigt avslut. Även denna handling ingår då i ”rätten till sitt eget liv”.
Rätten till abort omfattar även att avsluta ett liv som från början kommer att få stora svårigheter då man tidigt kan se sjukdomar och skador. Problematiken kring detta är också oerhört svår men modern bör ha sista ordet. Svensk sjukvård ska kunna erbjuda tjänsten.

Börje Peratt/Wikipedia

Annonser
Posted in: abort