Östersjön viktigaste ”organ” sviktar. Botten är nu på sina håll så syrefattig att den är i princip död. Fiskens lekplatser i vikar och på grynnor hotas också av den invasiva mellanskarven som kommer i hundratal och rensar. När det inte finns något kvar flyttar fågeln. Steg för steg försvinner den fisk som ska ligga till grund för tillväxt.
Östersjön attackeras från flera håll som leder till utarmning av livet. Miljögifter och den invasiva kinesiska mellanskarven måste kraftfullt reduceras. Fiskare måste ta på sitt ansvar att lämna fredade zoner i fred. Jo, jag hoppas att HAV tar beslut om fridlysning av lekbankar liksom att man från svenskt myndighetshåll släpper jakten på mellanskarven fri.
De punktåtgärder som pågår kan möjligen begränsa skadorna men det har redan gått så långt att det krävs tvärstopp.
Fridlys lekbankarna med stora gränsområden. Skjut av kinesiska mellanskarven.
I de förr så Gösrika områdena är nu fisken borta. Gösens närvaro har minskat radikalt och den stora skurken är Mellanskarven P. carbo sinensis har invandrat söderifrån och utökat sitt häckningsområde i rask takt de senaste decennierna. (Åländsk utredning)
Men som situationen nu är måste även fiskarna såväl yrkesfiskare, som sportfiskare och vattenägare ta ett stort ansvar för att lämna känsliga områden i fred. En förhoppning står till fiskemyndigheten HAV att de utfärdar begränsningar och vidtar kraftfulla åtgärder. Äntligen kan kustbevakningen då få en viktig uppgift att se till att sådana förhoppningsvis i framtiden fridlysta områden skyddas.
Finn bättre lösningar till att rädda miljön från dioxiner.
Försök få stopp på alla slags processer som generar sådana utsläpp.
Yrkesfisket i Norrland går en osäker framtid till mötes pga av att laxen i Östersjön håller för höga dioxinhalter.
Sverige har av EU fått tillåtelse att trots för höga gränsvärden ta upp och inom landet sälja denna fisk men man får inte exportera den. Vilket ändå skett till bland annat Frankrike.
Dags för alla länderna kring Östersjön att ta beslut och genomför nödvändiga åtgärder.
Demokraterna har tagit ställning. Vad gör övriga svenska partier?
Det krävs radikala förändringar och kompromisslösa insatser för att rädda Östersjön.
WWF: Framtidsrapport 2010
WWF 1 Juni 2013: Östersjöländerna misslyckas med att klara miljömålen.
SvD :”Klarar inte miljömålen för Östersjön”
SVT: Ingen gör tillräckligt för att rädda Östersjön.
Sportfiskarna
WWF: En majoritet vill att Östersjön blir en valfråga.
Börje Peratt - Debatt 
borjeperatt
1 juli, 2013
Idag kommer wwf med en ny rapport
Östersjöländerna misslyckas med att klara miljömålen och Sverige är sämst!
http://news.cision.com/se/varldsnaturfonden-wwf/r/ostersjolanderna-misslyckas-med-att-klara-miljomalen,c9436054
borjeperatt
1 oktober, 2013
Ett specialintresse och fokus kan leda till beslut och strategier som går mot den övriga miljöns intressen. Människan har i alla tider levt av jakt och fiske. Detta skedde tidigare sannolikt i en samklang med naturens förmåga att hålla olika stammar livsstarka. Idag måste människan regleras för att inte utplåna vissa arter. Men det finns också skäl för jakt på djur som annars växer lavinartat och hotar andra liv, miljön som sådan och även människan. I dylika fall är det människans ansvar att grundligt sätta sig in i konsekvenserna av vad som händer om man inget gör och vad man kanske måste göra. I vissa fall måste vi ändra våra egna förutsättningar och beteenden som i Asien där man flyttar byar och lär människor leva med den utrotningshotade tigern. I andra sammanhang som i Norden där vi fått en av EU fridlyst art, mellanskarven sinensis, som tagit över Östersjön. Dess sedan fridlysningen ohejdade utbredning har halverat vissa fiskebestånd. Den fortsätter nu in i Nordens insjöar och skövlar också dem. Det är inte mellanskarvens fel, den är en pragmatisk invasiv predator, vilket i vardagstal innebär ett djur som käkar allt det kommer över, saknar naturliga fiender och jagar och slaktar bytesfisk på ett sätt som vållar stor skada. Av detta skäl åtföljs flockarna ofta av måsar som kan kalasa på skadad bytesfisk.
Ornitologerna bär här ett kollektivt ansvar för den situation som uppstått. Man har uppenbarligen målat in sig i ett hörn och kan inte utan förlorad prestige lämna sitt förljugna hörn. Det trista är att politiker och myndigheter fastnat i detta klister. Är det enda vi nu har att förlita oss till en civil olydnad av sådan dignitet att den lyckas utplåna mellanskarven i Norden? Eller kan Naturvårdsverket ta det nödvändiga ansvaret?